Greta 27/2-11

Lördagen 26/2 satt jag och tittade på tv. Danne han satt och spelade något spel här vid dumburken som vanligt. Bytte ställning i soffan och kände hur mågot blött kom i trosan. Jävlar tänkte jag vad fan vad det där. Rusade in på toaletten och såg "slem" i trosan. Torkade mig jättemycket mellan benen men det tog aldrig slut. Nästan en hel rulle gick åt och vattnet steg i toan vid spolning haha. Satte i ett nytt troskydd och återvände till soffan. Sa till Danne att slemproppen troligtvis hade gått. Han frågade vad betyder det? Jo det betyder att det kan vara på gång nu men också att jag fortfarande kan gå över 2 veckor.

Bytte ställning ännu en gång i soffan och kände hur der "rann" till och det blev blött i trosan. In på toa och det var inte slem. Men skyddet var helt blött. På med nytt skydd och samma sak hände igen, igen, igen och ännu en gång. När jag då satte mig på toan började det verkligen rinna och det var inte kiss. Shit oh my god det är fan vattnet som gått tänkte jag och log. Nu var det nära! Ropade på Danne och när han kom in till toan satt jag med världens flin. Sa att vattnet gått och att jag nog ska ringa förlossningen. Ville höra vad de tyckte för jag var lite orolig, visste ändå inte om det verkligen var vattnet. Kan ju ha varit en riktigt vattnig flytning.

Ringde in och förklarade hur det gått till och att varje gång jag satte/reste mig eller vände på mig rann det till. Hon i telefonen tyckte att det lät som en typisk vattenavgång. Eftersom klockan var sent (minns inte vilken tid men cirka 22.30-23.00) ville de ha in mig på kontroll. Vi tog det lugnt och bestämde oss för att lämna väskan hemma.
Tror vi kom in tjugo över tolv eller halv ett någon gång. Kurva togs och sedan kom en BM och läkare in för att göra en undersökning. De ville veta om det verkligen var vattnet. Vid det tillfället hade jag "mensvärk" som kom och gick. Undersökningen var hemsk. Stora metallföremål tröcks in i underlivet. När benen hade hamnat upp i stöden kände jag och läkaren såg att det rann. Men när hon undersökte kom det ingenting, inte ens när BM tröck på magen och försökte röra huvudet. Ultraljudsmaskinen rullades in och läkaren såg inget fostervatten. Eller ja, lite fanns men så lite att det knappt gick att mäta.
Efter ett tag fick vi gå hem med orderom att vila för vi skulle bli uppringda på morgonen och få en tid vi skulle in för igångsättning.
När vi gick hem kändes det helt som vanligt. Kändes ungefär som att vi hade varit på ännu ett ultraljud och att vi skulle hem och vänta 3 veckor till på bebis.
Väl hemma kändes menvärken värre. Bestämde mig för att sova i soffan. Danne ville inte och sov i sängen. Vaknade tidigt och mamma ringde mig. Hade ju smsat henne på natten om vad som hände. Hon skulle fixa någon att ersätta henne så hon kunde vara med på förlossningen (som var planerat)

Kl 10.00 fick vi tid. Kollade genom väskan en snabbis och vi begav oss. Vi stannade på affären och köpte en dricka till mig, lite läsk och godis. Vi fick ett rum där ctg-kurva tog igen. Hade småvärkar som var ganska så irriterande. Elva, halv tolv någon gång kom mamma. Hon hade också köpt med sig läsk och bullar.

Vid 13tiden fick vi komma in på förlossningsrum där ännu en ctg-kurva togs. Hade ineffektiva värkar och kl 17.00 sattes Oxytocin dropp. Det blev mer värkar men väldigt oregelbundna och inte särskilt smärtsamma. Gick omkring lite och spelade kort med Danne och mamma. 20 minuter senare höjdes dosen och fick starkare värkar. Fortfarande inte jätte smärtsamma och jag andades genom när jag väl tänkte på det. 20 minuter senare höjdes det ännu en gång och samma sak där. Vid dessa tillfällen var jag öppen först 3-4 som kunde töjas till 5. Sen 4-5 cm som kunde töjas till 6.

2 dagar innan pluttis föddes.

Dosen höjdes ännu en gång och värkarna blev intensivare men samtidigt väldigt oregelbundna igen. Det tog en stund till 7 cm och då sa jag åt min BM att jag ville testa lustgasen. Ja sa hon och gick. Hon kom in och sa att hon slutade nu. Nya Bm kom in och hon var jätte trevlig. Fick lustgasen på en gång för hon såg att jag menade allvar när jag sa "det känns som om det är dax att iallafall testa lustgasen nu" Första sugen i den kände jag mig jättekonstig. Hörde hur min röst förändrades och kände mig lite smått full/bakis och illamående.
När nästa värk kom tog jag i oerdentligt och andades i masken. Var lite sen men kunde kännna skillnaden när värken började gå ner. SATAN I GATAN vad skönt det var.
Värkarna blev sakta men säkert intensivare och mer smärtsamma. Lustgasen var bra att ha då :) Värktimern mätte fel eller något för det började inte visa förens jag låg på topp typ. Blev jättearg på mamma som skulle säga till när hon såg att en värk började komma. Efter ett tag gav jag upp och lyssnade på kroppen istället och andades i masken så fort jag kände minsta lilla. Det kändes bättre :)
Minns mycket väl att jag tänkte
"Undrar om alla som föder med lustgas tänker såhär: jag vet att jag borde sluta andas i masken nu för att hinna med nästa värk men det tänker jag fan inte göra för det här är skit skönt" så flinade jag lite för mig själv. Sen fick jag för mig att någon spelade tvspels musik. "men hallå, jag hör ju att någon gör det vem är det?" visade sig vara radion haha. Skulle även berätta för Bm att jag läckt bröstmjölk i min morgonrock och fläcken blev helt orange "en sak ska du ha klart för dig! jag har läckt bröstmjölk sen vecka 15 och min vaniljrock blev orange" tog bort masken och funderade på vad jag sagt. Efter några vanliga andetag utan masken sa jag snabbat "nej vänta, jag menade morgonrocken"
När värkarna blev värre vid ca 8-9 cm sa jag till danne hög som ett hus "Danne när jag säger ditt namn danne danne då vill jag dö"
Sa även åt mamma att jag fick dåligt samvete och det var därför jag grinade. Nu helt plötsligt var det ju Danne jag ropade på för hjälp fast mamma fanns där. Tänkte att hon typ kände sig utelämnad för det. Men hon sa att hon skulle tycka det var konstigt pm jag inte ropade på Danne i denna situation.
Vid den här tiden började jag vråla i masken. Mamma sa åt mig att sluta skrika och andas djupa andetag istället. "Men jag gör ju det!!!" Faktiskt gjorde jag det enligt mig själv, andades djupa andetag och skrek när jag andades ut. Fick höra av Danne senare att BM höjde dosen på gasen då haha.

Ännu en undersökning och jag var nu öppen 10 cm men hade någon kant kvar. Efter 20 minuter till var kanten betydligt mindre. Så fort Bm hade gått ur rummet säger jag att jag måste bajsa. Mamma var snabb med att ringa på klockan då hehe. BM och sköterskan kom in och konstaterade att det var dags att börja krysta. Om jag minns rätt var det någon till i rummet då förutom jag, Danne, mamma, BM och sköterskan. Krystavärkarna började 23.20. I början var det svårt att hänga med med hur jag skulle andas och hålla andan och krysta. Men någon i rummet hjälpte mig. Jag var helt borta på lustgasen och uppfattade aldrig att bebis hjärtljud minskade under krystningarna. BM ville ha ut bebis fort! Fram med sugklockan och på med den och börja dra med krysningarna. Var väl andra eller tredje krystvärken som sugklockan sattes.
Bm tillkallade läkarteamet som stog utanför och väntade men det visste varken jag eller Danne. Jag var ju som sagt helt borta och Danne hade annat att koncentrera sig på. När huvudet var ute var navelsträngen hårt två varv runt halsen. Bm var där snabbt med fingrarna och petade bort den och sa "skicka iväg läkarteamet, de behövs inte"

Greta föddes 23.27 efter 7 min krystvärkar och hjälp av 5drag med sugklocka. BM drog även när jag inte hade värk. Sammanlagt 5 krystvärkar och ca 5 stygn.

2595g 45cm

Fick upp henne, världens sötaste bebis på bröstet och det första jag la märke till vad hennes vackra öron. Därefter ögonen. Jag hade ställt in mig på att jag skulle gråta floder men inte en endaste tår kom. Danne såg när huvudet var påväg ut. Han fick sätta sig ner och sedan tog en BM ut honom i korridoren när bebis hade kommit ut. Han behövde återhämta sig lite. Stackars måste kännts konstigt att se ett huvud komma ut ur mig. När han kom in igen kom han direkt fram till sängen och hälsade på Greta. Han var så öm och fin med henne. Hon vägdes och mättes.

BM kom och skulle trycka på magen för att få ut moderkakan. Jävla satkärring tänkte jag för den smärtan var otrevlig. Sträckte mig i panik efter hennes arm och började försöka slita bort den. Hon var väl antagligen van vid det för hennes arm flyttades inte en millimeter!

Nu skulle det sys. Hade hört att det kändes förjävligt så jag bad om att få ha lustgasen under tiden. Självklart fick jag det men först skulle de spraya bedövning på. HELVETE vad ont det gjorde. Tänk er tusen nålar på armen gången en miljard fast rakt mellan benen. BM ville först att jag skulle testa att få ett stygn utan lustgas, jag skrek för mitt liv. Det gjorde så jävla ont. BM sa att jag inte kunde ha Greta hos mig om jag skulle ha lustgas men då sa jag "NEJ" mamma sa till BM att hon kunde stå brevid och hålla i.
Tog gasen och började andas, men det gjorde ont ändå. Hörde som i en dimma hur mamma sa "men du håller ett bra tag om henne" JA DET ÄR KLART! vräser jag tillbaka. Det var det enda jag fokuserade på då. Att andas lustgas och tänka "inte släppa, inte släppa"

När moderkakan skulle ut fick Danne uppgiften att sätta på henne en blöja. han visste ine riktigt hur och sa typ "eeehm öööh aaaaa" någon i rummet hjälpte honom :)
Fick tillbaka henne till bröstet och jag låg där och beundrade henne. Var förvånad hur ett barn kan vara så vackert. När de la upp henne på mitt bröst var hon varken blodig eller slemmig, knappt blöt. Lite blod på huvudet där sugklockan satt annars inget. Nästan inget fosterfett heller. Bara lite i armhålorna, lite i öronen och i ljumskarna. Men det var väldigt lite.
Efter en stund åkte mamma hem och jag hoppade in i duschen. Sen packade vi väskan och blev uppkörda till BB.




Hade föreställt mig att det skulle vara så mycket värre och göra ondare. Skulle säga att jag hade en snabb och enkel förlossning trost förstföderska och igångsättning.